På morgonen den 29 januari satte vi oss åter igen i samma speedboat men nu med väsentligt mindre antal passagerare. Överfarten gick bra i strålande sol och lugnt vatten i ca 50 knop.
Vi angjorde Langkawi via en resort som heter Awana Resort som är ett helt bedårande ställe i medelhavsstil. Vi klev av och tog iland vårt baggage för att stämpla in oss i landet hos immigrationen. Finns ingen immigration...en representant från båtbolaget har redan tagit alla pass och åkt iväg. " Han kommer om 45 min" sa en annan representant. " Sitt ned här, ta en dricka eller nåt". Ok, vi har inga Malaysiska pengar, sa vi. Kan vi växla? Går inte, sa representanten. Nähä, finns det ATM? " I staden" sa mannen. Ingen dricka alltså. Efter ca 1 timme kom passen tillbaka. Allt är ok sa han, utom 2 pass, gissa vilka?! Mitt o fruns. De måste tillbaka till Lipe för nya utresestämplar innan ni får inresestämplar här. Inget problem sa de, vi tar med dem med båten över och lämnar dem på ert hotell ikväll. Hej hej!
Under tiden ägnade vi ca 4 timmar åt att hitta hotell för natten på ett för dagen fullbokat Langkawi. Det var sista dan på det Kinesiska Nyåret och alla var där för att fira. Till sist fick vi napp på ett slitet men ok hotell inne i Kuha, staden. 400 kr för ett relativt stort rum med sängar för alla. Vi kände oss genast bättre och efter att lämnat alla grejer på hotellet började vi utforska staden. Vi började genast gilla staden och Langkawi, genuint ställe, trevligt folk, billiga saker, billigare och bättre taxi än på Lanta och prislappar på allt! Härligt! Efter att rekat stället för morgondagen så hittade vi framåt kvällen en jättetrevlig restaurang som heter The Pier som ägdes av en äldre svensk gentleman. Här kunde barnen äta hemlagat mos o köttbullar. Jag ringde representanten och sa att vi nog är tillbaka till hotellet vid 21-tiden. Vi gick hem och jag satte mig att vänta på passen som skulle komma tillbaka. Klockan 22 kommer killen med sin lilla son i hasorna. Ser direkt att det är något. Hur gick det, sa jag. Problem, sa han. Ni måste åka tillbaka till Lipe imorgonbitti. Ha ha! Jättekul sa jag. Det kommer inte att hända. Vad är problemet? Jag kollade passen och det enda han lyckats åstadkomma var att få vår utresestämpel från den 28 jan annullerad utan att få en ny. Puh!? Hur gick detta till, sa jag. Vi åker till Malaysiska immigrationen imorgonbitti sa jag. Sedan gick jag upp till de andra.
Vi angjorde Langkawi via en resort som heter Awana Resort som är ett helt bedårande ställe i medelhavsstil. Vi klev av och tog iland vårt baggage för att stämpla in oss i landet hos immigrationen. Finns ingen immigration...en representant från båtbolaget har redan tagit alla pass och åkt iväg. " Han kommer om 45 min" sa en annan representant. " Sitt ned här, ta en dricka eller nåt". Ok, vi har inga Malaysiska pengar, sa vi. Kan vi växla? Går inte, sa representanten. Nähä, finns det ATM? " I staden" sa mannen. Ingen dricka alltså. Efter ca 1 timme kom passen tillbaka. Allt är ok sa han, utom 2 pass, gissa vilka?! Mitt o fruns. De måste tillbaka till Lipe för nya utresestämplar innan ni får inresestämplar här. Inget problem sa de, vi tar med dem med båten över och lämnar dem på ert hotell ikväll. Hej hej!
Under tiden ägnade vi ca 4 timmar åt att hitta hotell för natten på ett för dagen fullbokat Langkawi. Det var sista dan på det Kinesiska Nyåret och alla var där för att fira. Till sist fick vi napp på ett slitet men ok hotell inne i Kuha, staden. 400 kr för ett relativt stort rum med sängar för alla. Vi kände oss genast bättre och efter att lämnat alla grejer på hotellet började vi utforska staden. Vi började genast gilla staden och Langkawi, genuint ställe, trevligt folk, billiga saker, billigare och bättre taxi än på Lanta och prislappar på allt! Härligt! Efter att rekat stället för morgondagen så hittade vi framåt kvällen en jättetrevlig restaurang som heter The Pier som ägdes av en äldre svensk gentleman. Här kunde barnen äta hemlagat mos o köttbullar. Jag ringde representanten och sa att vi nog är tillbaka till hotellet vid 21-tiden. Vi gick hem och jag satte mig att vänta på passen som skulle komma tillbaka. Klockan 22 kommer killen med sin lilla son i hasorna. Ser direkt att det är något. Hur gick det, sa jag. Problem, sa han. Ni måste åka tillbaka till Lipe imorgonbitti. Ha ha! Jättekul sa jag. Det kommer inte att hända. Vad är problemet? Jag kollade passen och det enda han lyckats åstadkomma var att få vår utresestämpel från den 28 jan annullerad utan att få en ny. Puh!? Hur gick detta till, sa jag. Vi åker till Malaysiska immigrationen imorgonbitti sa jag. Sedan gick jag upp till de andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar