Long time no see!

Hemresan från Thailand

Saladan sett från första bilfärjan

Avskedsdrink på Slow Down

Ris lastar på vår packning

Slutet av vår Thaimout närmade sig hastigt och jag hann inte ens med en footscrub som jag hade tänkt mig. Plötsligt stod vi där och packade och så var det dags för avskedsöl/drink på Slow Down med vännerna samt middag på Tavern. Det var jättetrevligt och vi åt deras berömda babyribs som består av en halv gris typ!

På morgonen skrapade vi ihop resterna hemma och kl 08.00 kom Ris och hämtade oss, ingen återvändo nu...Till färjorna, sista vyn över mangroveträsket o Saladan...suck! Efter en och enhalv timme var vi på Krabi Airport som nog är en av de mest spartanska flygplatserna jag sett. Lite övervikt fick vi betala (hade ju skickat hem 50 kg redan!) sedan ombord på AirAsia som är Asiens svar på Ryan Air. En timmes flyg till Kuala Lumpur där vi skulle vara i 3 dagar. Vi tog flygbuss in till stan, en resa på nästan 2 timmar och lämpades av ca 100 m från hotellet. Inte så långt men vi hade 2 tunga resvärskor, barnvagn, 2 stora ryggsäckar samt 2 mindre ryggsäckar, puh..! KL är dock en väldigt trevlig storstad som är lite lagom hektisk med många höga hus! Hotellet låg bara ca 5 min gångväg från det berömda shoppingcentret Time Square så dit gick vi, snacka om shoppingställe!! Annat är Ban Saladan o 400 Bath för en Polo-kopia! Vi skulle nog klara övergången från bondvischan på Lanta till civilisationen trots allt. På fredagen gick vi till Petrona Towers eller KLCC som det kallas också. Världens högsta tvillingbyggnad i stål och glas..452 m högt! Imponerande. Var världens högsta byggnad fram till 2003 tror jag. Inne i byggnaden fanns ett stort köpcenter med allt från superexlusiva butiker till vanliga som t.ex Zara. Det fanns också ett dinosarieutställning för barn som Bodil gillade men Doris var inte lika övertygad. På kvällen åt vi stek för första gången på 6 mån på ett Australienskt ställe, gott! På lördagen tog vi en taxi till en vattenlekpark en bit utanför, det var inte en hysteriskt stor anläggning som finns också i KL utan en mer anpassad för barn i Bodils ålder. Visade sig vara ett mer lokalt ställe vid ett typ medelklass bostadsområde. Inga västerlänningar alls, väldigt muslimskt dvs alla badar med kläderna på! Mia insåg snabbt att bikini inte var någon hit här och tog snabbt på sig en tunika för att bada i. Hursomhelst så var det en jättekul anläggning med långa kanor, vågbasänger, rides etc. Vid halvfyra kom vår taxikille och hämtade oss. Vi brände oss lite för första gången faktiskt! På söndagen gick vi till Time Square igen och fördrev tiden. Käkade middag sent på em och tog sedan taxi ut till flygplatsen för hemfärd. Vid midnatt gick flyget direkt till Stockholm och resan gick utan större problem. Så var äventyret slut, 6 månader har gått hur fort som helst och det kändes konstigt att vara på Arlanda och på väg hem till Lidingö och huset.

Petrona Towers

Påsk i Kao Lak

Som sagt, påsken tillbringades i Kao Lak varifrån vi gjorde ett antal dagsturer för dykning ute på Similan Islands och Richelieu Rocks. Det är ju kända ställen för dyk så vi var väldigt förväntansfulla på hur det skulle bli. Vi hade bokat 2 dagar i förväg hos Big Blue Diver på rekommendation från James, min dykinstruktör. De fixade barnvakt på båten så Mia o jag skulle kunna dyka ihop för första gången sedan 2001. Upphämtning kl 08.00 och iväg 40 min med bil norrut till en pir där en stor speedbåt konverterad till dykbåt låg. Alla i båten och en stentuff boatmanager, Chris, körde båt-briefen. Sedan flat-out med 675 Hp i drygt en timme så var vi vid Richelieu. Det var jag, Mia och en äldre svensk herre med grymt mycket dyk i baggaget tillsammans med vår japanska dykguide. I vattnet och ned snabbt till knappa 30 m. Mycket vackra softcorals i lila, stora fiskar (dock ej valhaj, de kom senare, se Mias blogg) medan barnen sysselsattes av Andy. Väldig trevligt dyk! Andra dagen samma visa men till Koh Tachai och Koh Bon som har en sk Cleaning station för Manta där. Ingen Manta ville dock bli tvättad denna dag...annars jättebra dyk, 60 min och 50 bar kvar!! På lördagen åkte Mia själv tillbaka till Richelieu och som bekant så vimmlade det av valhaj just den dagen. Själv var jag och barnen kvar i Kao Lak och badade. På söndagen åkte jag själv ut till Similan ö nr 8 och 9 dvs Duck Bay och Rocky Point. Troligen det bästa dyket ever för mig. Helt annorlunda med klippor, passager med seafans mm. Gick djupt, dryga 30 m under 15-18 min. Ö 8 är huvudön där man kan bo och där det finns ett kontor för nationalparken. Väldigt vackert där! När jag kom hem så väntade övriga färdigpackade i Ris bil och vi körde direkt hem till Lanta.
På måndagen var det Thailändskt nyår, Songkrang, vilket betyder vattenkrig i stor skala! Vi var rätt blöta den dagen!

Sista dyket här blev i söndags då jag åkte ut för att dyka på King Cruiser, den stora passagerarfärjan som gick på grund och sjönk mellan Phuket och Phi Phi 1997. det var 850 passagerare ombord och samtliga räddades. Färjan ligger på sandbotten på ca 32 m och taket på färjan är på 16 m dvs det är relativt lättdykt. Kul och mycket fisk som höll till där. Nu packar vi ihop logg-böckerna och drar hemåt imorgon via Kuala Lumpur, Malaysia där vi är några dagar först. Dessa 6 månader har gått väldigt fort och det är med visst vemod vi åker härifrån. Dock så är säsongen verkligen på upphällningen här, många stänger t.ex nästan alla dyk-center, äffärer, restauranger mm. Vädret blir snart sämre när monsunen börjar sitt intåg. Så det är dags att komma tillbaka till the real life igen!

Resan till Krabi Town

Nu börjar man verkligen känna att slutet närmar sig för vår Thailandsvistelse. Det har vi inte gjort och det borde vi göra och så vidare... I fredags åkte vi för andra gången till Krabi för att köpa de sista 30 dagarnas förlängning på våra VISA. Vilken business detta är för Thailand..i de flesta andra länder får man tre månaders turistvisa direkt men i i det stora turistlandet Thailand...nä nä, här gör man tvärtom, man sänker till 15 dagar istället. Way to go! Hursomhelst så denna gång åkte vi sjövägen till Krabi vilket var trevligt nu när man börjat vänja sig vid tanken att thailändska båtar i princip kan sjunka, kapsejsa i princip närsomhelst! Man börjar därför alltid resan med en risk assessment dvs kollar flyktvägar ur båten. Vattnet är ju 30 grader så det är inget problem. Väl Krabi så börjar den sedvanliga cirkusen med Taxi-eländet men nu är vi lite ruttade så vi kom in till stan för 100 bath. På immigrationskontoret var det rätt mycket folk och vi ville verkligen hinna få våra förlängningar före lunchstängningen kl 12. 30 min tillgodo och då kommer personalen på att denna gång ska alla ha 4 kopior från olkia sidor i passet och det kan man göra i en kopieringsshop ca 200 m därifrån. Värsta gatuloppet från alla som skulle fixa visumen. Med andan i halsen kom jag tillbaka med alla kopior tio i tolv och kvart över var vi klara. Lite strosande och lunch i stan sedan satte vi oss på bussen hem till Lanta. Kvällen avslutades hos vännerna på Slow Down med kall öl!

Idag åker vi till Kao Lak i 4 dagar för att dyka Similan! Richelieu imorgon och Koh Bon på fredag! Rapport kommer

Ha en härlig Påsk allihopa!

Härlig dykdag!

Jag och James ska hoppa i precis!

Igår skulle jag ut och dyka för sista gången med min favorit guide James från England. Vi har dykt tillsammans i flera månader nu och oftast bara han och jag. Han är en väldigt rutinerad dykinstruktör och tillika tech-dykare så vi har pratat mycket på båten ut och hem från dyken om djupdyk, fysiologi och spektakulära dykställen. Men, nu ska han och hans flickvän åka till Italien efter 9 månader på Koh Lanta. Våra dyk blev väldigt bra, första på Bida Nok där vi såg en stor bläckfisk direkt som gjorde allt för att kamouflera sig på botten. Han blev vit, grå, svart försökte se ut som en sten osv. Kul! I jämte låg en förvånad skorpionfisk och betraktade skådespelet. Andra dyket gick till en inte så vanlig dykplats som ligger mitt ute i havet, Hin Bida. En platå under vattnet, där så vi två st leopardhajar som lekte med varandra, väldigt gulligt och ovanligt. Mer vanligt var nästa två stora leopardhajar vi träffade på som låg och sov på sandbotten. Vi lade oss i jämte dem på botten ca 1,5 m ifrån och tittade på dem i 5 minuter. Coolt! Vi tackade varandra för tiden och bytte lite kontaktuppgifter. Hemma väntade familjen för att gå till våra vänner på Slow Down, restaurang länst ned på vår strand. Där väntade fredagsöl och senare middag. Barnen lekte och badade i poolen. Kvällen kröntes av den så omtalade men relativt sällsynta solnedgången!

Rescue Diver!

Min kurskamrat Gerrid(sittande) och Instruktör Guy

Då har man klarat av sin PADI Rescue Diver kurs då. Efter en superjobbig dag på Long Beach där alla övningar gjordes i vatten med noll sikt, superströmt och mycket vågor så var det dags för att åka ut och göra räddningsscenariorna. Första dagen åkte vi till Bida och upplägget var typ fundive men med saker som händer under dyket. Panikslagen dykare, trött dykare, dykare med problem etc. Vi hade våra egna hemliga uppgifter ( gjorde kursen tillsammans med Gerrid från USA) och ibland hittade vår kursledare på hyss under vattnet. Igår var sista dagen och vi ställde nosen på båten mot Koh Ha. Ned på " ettan" genom the " chimney" ut på 16 m och genom en swimthrough. Där fick jag hemligt tecken från instruktör Guy och jag saktade ned och gömde mig bakom en vägg. Gerrid gick inte på det utan såg mig direkt. Väl uppe på båten efter första dyket drog vårt " missing diver" scenario igång. Vår thailändske divemaster Aee saknades...har någon sett honom? Igång med hela processen, var syntes han sist, ring räddning, utse någon som håller utkik, på med utrustning snabbt som ögat och i vattnet. Snabbt ytsim och sök fram till där han syntes sist och så gick vi ned och började söka. Eftersom det var 5-6 m djupt och 25 m sikt så hittade vi honom på botten rätt fort. Upp med honom till ytan på föreskrivet sätt och bogsering till båt samtidigt som livräddning påbörjades. Puh! Tungt och jobbigt! Lätt att läsa hur man ska göra, en helt annan sak att göra på riktigt!

Hin Daeng, Thailand

Lite bilder från dyksiten Hin Daeng i södra Andaman. Inga valhajar eller mantor syntes till men annars är stället fantastiskt!

Hin Daeng från ytan. Inte mycket att se men desto mer
under ytan!

Min dykguide Kevin tog den här bilden på " Dengan"

Muränor finns det gott om här

Räkan håller INTE på att bli lunch utan han är

muränans personliga tandborste. Räkan får mat,

muränan gaddarna rensade. Symbios!Det här coola gänget med stora Batfish hänger ofta utanför Dengan

Phi Phi och Old Town

Väntar på minivan till flygplatsen

Coola syrrorna!

Hur ska jag få plats i bilen?

I lördags var vi på Phi Phi och snorklade på Long Beach, shoppade och fikade på ett underbart ställe med jättegoda vaniljmunkar. Härlig dag med mycket sol.
I går söndag åkte vi till andra sidan ön till Old Town som är administrativ huvudort på Koh Lanta. Här pågår den årligen återkommande Lanta Festival. Det var inte så mycket till festival tyckte vi utan mest en massa stånd där det " gamla vanliga" såldes. Det var ohyggligt varmt igår så vi höll på att få panik nästan. När vi till sist åkte hem i AC kall Toyota SUV/Pick-up kändes det som en befrielse. Har inga bilder från detta då kameran glömdes hos reseagenten.
Idag måndag så åkte älskade lilla Madde hem igen, vad fort 2 veckor gick. Vi hade beställt en minivan som hämtar vid huset. I vanlig ordning så har Thailändarna planerat som brukligt dvs inte alls. Knökfull buss och den enda lediga stolen fanns narturligtvis längst bak längst in....
Tills sist så lyckades chaffisen att få folk att flytta på sig under stor möda och så var hon iväg till Krabi Airport.

Reagge queen of Lanta

Madde har hittat den optimala outfitten

Sol och bad

Oj vad tiden går! Helt plötsligt är det bara knappa 2 månader kvar av vår Thailandsvistelse som från början kändes som en evighet.

Sedan vi kom hem från Malaysia så har jag dykt ganska frekvent, rekordet var förra onsdagen då jag gjorde 4 dyk på en dag! 3 st på den beryktade "Dengan" dvs Hin Deang som fortfarande rankas som top 10 av världens dykställen. Ett rev som endast sticker över ytan med några klippblock knappt synbara. Under vatten är det sk " dropwalls" som går ned till 70 m så man får kolla djupmätaren! Mycket större fiskar här och framförallt är det här man ser valhaj och manta! Dock inte denna gång...suck! På hemvägen stannade vi till på Koh Ha och gjorde ett dyk på " ettan" (Koh Ha betyder de 5 öarna). Vi gjorde ett kul swimthrough- dyk ned i en grotta och därifrån ner i gång den sk chimneyn som går i en vinkel nedåt och ut på 18 m. Spektakulärt!

Nu har vi besök av lilla Madde till allas glädje! Tyvärr fick hon en kraftig solallergi direkt så första 5 dagarna fick spenderas i skugga. Nu är det dock ok och mycket solande ska tas igen!

I helgen tänker vi åka till Phi Phi för att b.la. snorkla.

VISA run - Malaysia del 4, den spännande upplösningen

Så på torsdagsmorgonen skulle vi åka speedboat igen över till Koh Lipe från Awana Pier. Jag gick och lämnade passen hos den högst tillfälliga immigrationskontrollen som dagen till ära var inhyst i en ej öppen restaurang. Därefter gick jag tillbaka till hotellet för att äta frukost med familjen. Jag frågade killen som såg lite ansvarig ut om vi kunde komma direkt till Koh Lanta och han sa att vi kunde ta färjan som nu låg vid Lipe. De skulle lasta vårt bagage direkt från speedboaten till färjan. De skulle bara ta alla passen igen o åka iland för att få inresestämpel. Jag påminde honom då om vårt trubbel på hitresan och han kom ihåg det och ringde över till Lipe för att förvarna och att våra pass skulle hanteras skyndsamt. Bra bra! Stor speedboat, 4x 225 Hk (900 kusar alltså) och 52 knop rakt över havet till Thailand. Fort framme och grejerna över till väntande snabbfärja, kaptenen åkte iland med långtail till passkillen för att stämpla alla pass. 45 min senare kommer han tillbaka, "Koh Lanta people problem", sa han. "You have to get back to Malaysia." He he....Lägg av, sa jag. Vänta medans jag åker in och pratar med honom. Jag är redan sen, sa kaparen. Lägg över ert bagage och åk iland. Suck, så hela familjen i båten och in till stranden, solen lyste med ca 40 grader..All packning på stranden och så traskade vi upp till immigartionshyddan. Inget hem till Lanta idag, tänkte vi. Vad är problemet, sa vi. Ni är inte utstämplade, sa den bistre pass-killen. Vi var det när vi lämnade, sa vi. Ni annullerade stämplen senare när båtkillarna åkte över med passen igen. Ni är här olagligt, sa pass-killen. Läget var helt låst. Ni får åka tillbaka till Malaysia och försök ta er in någon annanstans, var förslaget. Vad skulle det förändra tyckte vi. Ingen sammarbetsvilja alls. Vi ringde Svenska ambassaden som tyckte att det inte var något problem, de pratade med pass-killen men det slutade med låst läge ändå. Ambassaden tog helg(torsdag 16.00). Nu var förslaget att vi skulle sitta i karantän på Lipe i 5 dagar till killen som stämplade ut oss skulle komma tillbaka och försöka ordna upp det hela. Vad det är för fel att använda telefon och lösa direkt med killen kommer vi aldrig förstå men så funkar det i Thailand. Dödläge, 4 timmar utan resultat, Doris sjuk, alla trötta, hungriga arga. Jag gick upp till killen som hjälpt oss tolka lite eftersom pass-killen pratade obefintlig engelska. Den här killen som stämplade ut oss, var är han nu, frågade jag. I Satun, svarade hjälpkillen. Ok, sa jag, kan vi åka dit nu och träffa honom, undrade jag. "Det går en speedboat om 5 min dit, sa han"
Sagt och gjort, alla i speedboaten efter att vi försäkrat oss om att han vi ville träffa skulle vara där och att han visste att vi skulle komma. Fick hans mobilnummer också. Efter 70 min i 52 knop igen så angjorde vi Pakbara Pier. Härifrån skulle det vara ca 6 mil till Satun. Kl var 4 på em och det började bli bråttom. Snabbt iland och över till närmaste lilla travelagent och frågade om taxi till Satun. 1000 Bath sa hon. Eller hur, tyckte jag men hon var obeveklig och vårt förhandlingsläge var högst begränsat just nu. Vi ska till Immigrationskontoret i Satun, sa jag. Jaha, sa hon. Vilket av dem? Va!? Sa jag, finns det två? Ligger de nära varandra? näe, sa hon. Ok, kan du ringa det här mobilnumret och kolla var han sitter, sa jag. Hon ringde och vi fick klart för oss vart vi skulle. Ni hinner precis, sa hon. De stänger 18.00. Ok sa vi och packade in allt i en Toyota sedan. Ca 17.15 rullar vi in Satun City och vi kör in på gården till Immigration Office.
Business hours 09.00 - 16.30, förklarade skylten. Dörren var dock öppen så jag gick in och där satt en kille i uniform. Han tog sig an vårt problem och sedan ringde han, diskuterade med andra, slog i datorn, ringde igen och efter ca 40 min sa han från sitt skrivbord, " Peter! You got problems!" No shit! Det är typ därför vi är här, sa jag. Kan du hjälpa oss att lösa det hela? Efter att gått igenom hela fallet igen så sammanfattade han läget med att vi, Mia o jag, hade varsin dag sk overstay dvs vi hade varit en dag för länge på vårt VISA. Ni får betala 500 Bath var i böter. Inga problem, sa jag. Stämpla bara in (och ut) oss och kicka igång vårt Visa nummer 2, sa jag. Såg ut som om han håll på att förbereda att köra igång det hela när ny figur inträder. Äldre herre, civilklädd och diskussion uppstår. Livlig, upphetsad diskussion. Inge bra, tyckte vi. Uniformen kom tillbaka. " Come back tomorrow" sa han. Kl var nästan 18 alla trötta, näe, sa jag. Vi bor i hus på Lanta, barnet ska till skolan och den lilla är sjuk, kan vi fixa detta nu? Ny kort diskussion internt. Ok, sa uniformen, följ honom sa han och pekade på den civila polisen. Vår chafför fick instruktioner och vi hoppade in i bilen och följde efter polisens bil.

Vi åkte ca 20 min genom staden och ut i utkanten, svängde upp på en smal grusväg. Konstigt ställe att ha kontor på, tänkte vi. In på en liten avtagsväg där höns o andra djur sprang omkring. Till sist stannade polisen vid ett hus typ lite större familjehus. Det visade sig att han bodde där. Han kom ut från huset med en liten väska och la upp på altanräcket. Däri hade han alla stämplar och blanketter. Så satte han igång och fixa våra pass, korrigerade utresestämpeln till rätt datum, inresestämplen samt vårt visumför nästa period. Allt tog ca 20 min sedan var det klart! Härligt! Vi kan vara kvar i landet, slipper lämna huset med alla tillhörigheter. Nu behöver vi bara ta oss tillbaka till Lanta som ligger ca 25 mil norrut bilvägen. Klockan var nu kvart över sex på kvällen. Vi frågade vår chafför om han kunde köra oss, efter en kortare prisförhandling så var det klart och vi satte oss tillrätta i bilen och åkte iväg. Nästa kritiska punkt var att ta reda på när sista färjan över till Koh Lanta gick. Vi ringde vår reseagent och fick reda på att den går 22.00. Det blir på håret att vi hinner sa vi. Vi stannade vid en mack och tillika 7-eleven och tankade. Vi passade på att köpa lite att äta o dricka. Chaffisen frågade efter hälften av betalningen i förskott. Efter 5 minuter sa han att han inte kunde köra mer av någon diffus anledning men att hans bror skulle ta över och köra oss hem. Vi stannade och in kom en snubbe typ hårdbarkad buse och satte sig vid ratten. Han kunde inte ett ord engelska. Under tiden la vi upp olika strategier för hur vi skulle ta oss hem om vi 1) missade sista färjan, 2) om vi kom över första men sedan var tvungna att fixa skjuts till andra färjan och hem. Vi ringde och diskuterade med vår agent igen och planen var att försöka hinna till första färjan och sedan om tiden var knapp skulle de möta upp på andra sidan. Vi kom till Hua Hin som färjeläget heter med 10 min marginal. Vi fick packa ur våra grejor och gå ombord på bilfärjan av typ platt pråm utan räcken i blåst och kolmörker. Resan över till andra sidan tar ca 10 min men kändes väldigt långa där vi stod. På andra sidan stod Ris med sin nya pick-up och vi lastade på och satte i hans bil. Vi skulle trots allt komma hem ikväll! Underbar känsla när vi körde in på vårt område och parkerade framför vårt hus. Puh! Vilken soppa! Men nu är VISA-run över för denna gång och vi behöver inte göra om det!

VISA run - Malaysia del 3, på Langkawi

På morgonen så åkte vi alla in till färjelägets immigration och förklarade läget och de stämplade in oss i landet utan protester. Strulet med Thaimyndigheten fick vi lösa med dem sa de. Nu var vi iallafall lagligen i Malaysia så vi kunde koncentrera oss på att se vad Langkawi kunde erbjuda.
Vi började med att byta hotell till det som låg i jämte. Det hade nämligen en pool och såg i största allmänhet lite trevligare ut. Lite billigare var det också! Vi lämpade upp all packning och så baxade vi in oss i en taxi och for till "Underwaterworld!" Ligger vid stranden Cenang ca en halvtimme från Kuha. Här fanns det massor av det marinliv som Indiska Oceanen bjuder på.
Efter besöket åkte vi tillbaka för att kolla in shoppingen som just nu var fantastisk med Nyårsrea upp till 70%! Dessutom, till skillnad från Thailand så är kläder o dyl i orginal. Nästa dag åkte vi en bra bit norrut till Oriental City där också Langkwis berömda linbana finns. En ruggig historia med bara en stolpe på den över 900 m långa färden upp till stationen. Lutningen sista delen upp till stationen är nästan 45 grader! Den var också den i särklass snabbaste linbanan vi åkt så pinan var inte så lång. Fantastisk utsikt över Langkawis skärgård var belöningen. Sedan de närmaste dagarna gjorde vi ett antal utflykter till b.la. Snake Sanctury där alla farliga ormar i trakten kunde beskådas. Bodil toppade det hela med att ha en dödsgiftig Mangrove Snake runt halsen. Vi såg på Wildlife Park där det fanns många roliga djur att beskåda. Sista 2 nätterna bestämde vi oss för att flytta ut till Resorten Awana Resort (Department of Redundancy Department....). Härligt ställe vid havet där också vår båt över till Lipe o Thailand också skulle gå från. Här fanns en vattenpark för Doris o Bodil och fantastisk Spa för Mia och trevligt som bara den. Härlig semester från semestern tyckte vi. Nu kan vi åka hem till Lanta..

VISA run - Malaysia del 2

På morgonen den 29 januari satte vi oss åter igen i samma speedboat men nu med väsentligt mindre antal passagerare. Överfarten gick bra i strålande sol och lugnt vatten i ca 50 knop.
Vi angjorde Langkawi via en resort som heter Awana Resort som är ett helt bedårande ställe i medelhavsstil. Vi klev av och tog iland vårt baggage för att stämpla in oss i landet hos immigrationen. Finns ingen immigration...en representant från båtbolaget har redan tagit alla pass och åkt iväg. " Han kommer om 45 min" sa en annan representant. " Sitt ned här, ta en dricka eller nåt". Ok, vi har inga Malaysiska pengar, sa vi. Kan vi växla? Går inte, sa representanten. Nähä, finns det ATM? " I staden" sa mannen. Ingen dricka alltså. Efter ca 1 timme kom passen tillbaka. Allt är ok sa han, utom 2 pass, gissa vilka?! Mitt o fruns. De måste tillbaka till Lipe för nya utresestämplar innan ni får inresestämplar här. Inget problem sa de, vi tar med dem med båten över och lämnar dem på ert hotell ikväll. Hej hej!
Under tiden ägnade vi ca 4 timmar åt att hitta hotell för natten på ett för dagen fullbokat Langkawi. Det var sista dan på det Kinesiska Nyåret och alla var där för att fira. Till sist fick vi napp på ett slitet men ok hotell inne i Kuha, staden. 400 kr för ett relativt stort rum med sängar för alla. Vi kände oss genast bättre och efter att lämnat alla grejer på hotellet började vi utforska staden. Vi började genast gilla staden och Langkawi, genuint ställe, trevligt folk, billiga saker, billigare och bättre taxi än på Lanta och prislappar på allt! Härligt! Efter att rekat stället för morgondagen så hittade vi framåt kvällen en jättetrevlig restaurang som heter The Pier som ägdes av en äldre svensk gentleman. Här kunde barnen äta hemlagat mos o köttbullar. Jag ringde representanten och sa att vi nog är tillbaka till hotellet vid 21-tiden. Vi gick hem och jag satte mig att vänta på passen som skulle komma tillbaka. Klockan 22 kommer killen med sin lilla son i hasorna. Ser direkt att det är något. Hur gick det, sa jag. Problem, sa han. Ni måste åka tillbaka till Lipe imorgonbitti. Ha ha! Jättekul sa jag. Det kommer inte att hända. Vad är problemet? Jag kollade passen och det enda han lyckats åstadkomma var att få vår utresestämpel från den 28 jan annullerad utan att få en ny. Puh!? Hur gick detta till, sa jag. Vi åker till Malaysiska immigrationen imorgonbitti sa jag. Sedan gick jag upp till de andra.

VISA run - Malaysia

Så skulle vi då fara iväg på vår planerade semester från semestern och tillika VISA-run resan för att kicka igång vårt visum nummer 2 för ytterligare 60 dagar i Thailand. Vi hade tänkt att åka till ö-paradiset Koh Lipe...Thailands Maldiverna...för att vara där i 4-5 dagar. Först måste vi dock åka över till nåt som heter Langkawi i Malaysia som ligger ca 1 timme från Lipe för att få nya stämplar i passet. Eventuellt kanske vi stannar någon dag där tänkte vi. Tiden gick och vi hade inte bokat någonting så sista kvällen här gick vi ned och bokade en enkel biljett till Langkawi..så ser vi vad vi gör sedan tänkte vi. Vi bokar hotell när vi kommer fram. Så på morgonen den 28 åkte vi iväg med en extremt bullrig färja utan någon som helst försäljning ombord för att åka 5 timmar till Langkawi..trodde vi. Färjan stannar vid varje mjölkpall och halvägs så la den sig långsides med en likadan båt och vi meddelades att de som ska till Langkawi ska byta till den! Puh! Sedan iväg med buller i 30-40 knop till Lipe där immigrationen har en liten hydda för utstämpling av pass innan trippen över till Malaysia. Men se där, allt baggage över till en longtail som sedan tog allt över till en speedboat (av den mindre sorten dvs 2 motorer och kortare än normalt) men de tog ombord 31 personer med allt bagage och alla började titta sig oroligt omkring, är det möjligt att de ska ta oss över öppet hav med den här jollen som nu är svårt överlastad? En representant för färjebolaget var med och sa att de ringt till någon myndighet för att få tillstånd!? Jaha, tror ni att de fick det? Så klart, nåja klockan började bli mycket och vi sa att kör bara. Första som händer när vi drar ut från jettyn är att båten slår hårt i någon korallklippa. Näe, nu är det nog sa vi. Ta oss iland, vi tar nästa båt imorgon. Vi gick iland tillsammans med ett annat svenskt par och checkade in en natt i en torftigt bungalow på Maldiv..förlåt Koh Lipe. De hade iallafall kall öl!

En vecka på Koh Lantas stränder

Nu har ett efterlängtat barn och storasyster kommit till oss och hälsar på! I 2 veckor ska mellanstora M vara här och vara med familjen och sola och ha det skönt! Denna vecka har vi hyrt en tuk tuk och bestämde oss för att utforska öns olika stränder! Det har varit en fantastisk vecka på stranden eller snarare stränderna. Dessutom ett äventyr i sig att åka runt på en ostadig tungt lastad tuk tuk men det har gått jättebra!

Nyår på Koh Lanta

Nu har tiden gått igen och det har hunnit bli nytt år också. Själva firade vi nyåret med lite förfest på vännernas balkong och sedan gick vi hem till nyinköpta räkor och ost medan vännerna skulle gå till stranden och äta. Vi gjorde så för att lilla D är hemskt skotträdd och nästan svimmar av rädsla när fyrverkerierna smäller. Vi åt och drack gott på terassen istället, tittade på en film och alla utom jag sov vid 12-slaget!